Ord till det obeskrivliga
Jag måste börja min nya bloggresa med en tragisk händelse.
Riccardo blev natten till i lördags brutalt misshandlad till döds. Min första tanke var, vad är det som driver än människa till att göra något sådant? Sedan dess har mina tankar inte släppt Riccardo, hans nära och hans gärningsmän för många sekunder i taget. Jag vill inte skriva om hans gärningsmän. Det finns inga ord som kan beskriva min relation till de män som begått detta. Dessa mördare.
Riccardo gick på Didaktus Norrmalm, en skola med 300 elever. En skola där alla har någon slags koppling till varandra, en skola där det märks om någon saknas. En skola där jag är elev.
Igår var skolan tyst, tom och fylld av sorg och ilska. Vi hade en minnesstund för Riccardo och jag var inte ensam om att gråta. Hans vänner var där, hans skolkamrater och lärare och alla tänkte vi och grät över han och hans familjs öde. Riccardos öde kommer inte någonsin att lämna våra sinnen, hans namn kommer aldrig att suddas bort och han kommer alltid att vara en del av oss. Det jag säger är helt och hållet sanna ord. Jag kände aldrig dig, vi pratade någon gång och dina leende ögon etsades fast i mit minne. Vi glömmer dig aldrig.
Riposi in pace Riccardo Campogiani
Kommentarer
Postat av: Sigin
Orättvist, de e va de e. Jag har själv varit med om en vän som blev knivhuggen & dog. En som såg framemot livet, en som hjälpte andra på fötter igen, men som själv blev bestulen av sitt liv. Det ända man kan göra är att acceptera ödet. Aja jag ville bara säga att de va bra skrivet, rös när jag läste de.
Postat av: Dashy
Sigin: Usch ja, det är svårt att hantera och väldigt sorgligt att så många av oss förlorar sina liv innan dem ens har nått vuxen ålder. Det är svårt att förstå hur människor kan göra såhär mot varandra. Tack, vad glad jag blir :)
Postat av: begrunda
Har Sverige vaknat...?
http://begrundande.blogspot.com/2007/10/sverige-har-vaknat.html
Trackback
